så jäkla orättvist! ORKAR INTE

Sårad och besviken. Vill bara gå i ide!

Den senaste tiden har jag aldrig riktigt tänkt klart .. jag vet inte riktigt hur jag ska beté mig. jag vill vara ensam, men ju längre jag sitter ensam desto mer tänker jag hemska tankar, och är jag med mina vänner så fejkar jag mitt skratt, jag vill inte att dom ska se mig svag. det är så mycket jag vill få ut men ändå ha det kvar inom mig. jag känner mig inte hel, och den känslan tar död på mig. jag vet inte riktigt vad det är som händer med mig .. och jag vet inte vad jag ska göra för att känslan ska försvinna.

jag var nog för självsäker, jag trodde det skulle vara vi livet ut ... men nu känns hoppet ganska dött, jag håller på att mista både dig och mig själv. jag känner mig så dum som lät det gå så långt, ju mer jag ger mig desto mer får du chansen att ta över.
jag önskar jag kunde blunda, drömma mig bort i en värld som är för bra för att vara sann.